Hela dagen igår sköt jag framför mig dagens löppass. Ville
icke springa, kroppen kändes pigg men hjärnan ville inte. Men långt om länge så
tog jag mig i kragen och gav mig ut. Det visade sig vara bra. Sprang fortare än
jag gjort på väldigt länge. Hela rundan var på asfalt, vilket går lite fortare
för mig. Det sliter mer på kroppen men oj vad härligt det var. Låg hela tiden
på hög puls men ändå så jag kunde njuta lite. Är så glad och stolt över mig
själv, dels för att jag verkligen gav mig ut trots sent och dels för att det
blev så bra tid.
Man ångrar aldrig ett genomfört pass!!!
Med PW på morgonen och löptur på kvällen ger många steg :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar